Vikingarnas tid
Mellan asatro och kristendom. Vikingatiden (750–1050) var en dramatisk brytningstid där nordiska bönder blev världsvana handelsmän och fruktade krigare.
Vikingarnas tid
Vikingatiden är den period i Nordens historia som är mest känd ute i världen. Den varade från slutet av 700-talet till cirka 1050 e.Kr. och utgör den sista delen av järnåldern. Under denna tid förändrades samhället i Sverige, Norge och Danmark i grunden. Kontakten med omvärlden ökade genom resor, handel och krig, vilket ledde till att nya varor, idéer och till slut en ny religion – kristendomen – kom till Norden.
Byn och gården – vardagslivet
Det är lätt att tro att alla nordbor under denna tid var vilda krigare med hjälmar och svärd. Sanningen är att de allra flesta var bönder som levde fredliga liv hemma på sina gårdar. Människorna bodde i byar där husen, så kallade långhus, var byggda av trä och lera. I ett långhus bodde ofta hela släkten tillsammans, och i ena änden av huset fanns bås för djuren under vintern. Djurens kroppsvärme hjälpte till att hålla huset varmt.
Samhället var indelat i olika grupper. Högst upp fanns hövdingar och stormän som ägde mycket mark och fina skepp. Under dem fanns de fria bönderna, som hade rätt att tala och rösta på tinget. Tinget var en plats där man samlades för att lösa bråk och bestämma lagar. Längst ner i samhället fanns trälarna. En träl var en ofri människa, en slav, som ägdes av bonden. Trälarna gjorde det tyngsta arbetet på åkrarna och i hushållet. De hade inga rättigheter och kunde köpas och säljas som varor.
I vikingasamhället hade kvinnan en stark ställning jämfört med hur det såg ut i många andra länder vid samma tid. Husfrun bestämde över gårdens matförråd och ekonomi. Hennes symbol för makt var nyckelknippan som hon bar i bältet. När mannen gav sig iväg på handelsresor eller krigståg var det hustrun som tog över ansvaret för hela gården, inklusive försvaret av den.
Skeppen och resorna
En viktig orsak till att nordborna kunde ge sig ut i världen var deras skicklighet i att bygga skepp. Vikingaskeppen var snabba och kunde segla över öppet hav, men de var också grundgående. Det innebar att de inte stack djupt ner i vattnet, vilket gjorde att vikingarna kunde segla långt in på grunda floder och landstiga nästan var som helst.
Svenska vikingar reste oftast österut, i ”österled”. De seglade över Östersjön och tog sig ner via de stora floderna i nuvarande Ryssland och Ukraina. Målet var ofta staden Konstantinopel (nuvarande Istanbul), som vikingarna kallade för Miklagård – ”den stora staden”. Där handlade de med pälsar, honung och slavar i utbyte mot silver, siden och kryddor.
Danska och norska vikingar reste oftast västerut, i ”västerled”. De seglade till England, Frankrike och Irland. Där grundade de städer, som Dublin, men gjorde sig också kända för brutala plundringar av kloster och byar. Vissa norska vikingar seglade ännu längre västerut och upptäckte Island, Grönland och till och med Nordamerika (som de kallade Vinland).
Från Asatro till Kristendom
Under större delen av vikingatiden trodde människorna på asatron. Det var en religion med många gudar och gudinnor som hade mänskliga drag. Oden var krigets och vishetens gud, Tor var åskguden som skyddade människorna mot onda jättar, och Freja var kärlekens gudinna. Människorna offrade, ”blotade”, till gudarna för att få god skörd eller lycka i krig.
Mot slutet av vikingatiden började kristna missionärer komma till Norden. Den mest kände var munken Ansgar som kom till handelsstaden Birka redan på 800-talet. Det tog dock lång tid innan kristendomen fick fäste. Många runstenar från 1000-talet visar hur den gamla tron blandades med den nya; man kunde rista in både en torshammare och ett kristet kors. När kungarna blev kristna tvingades folket att byta religion. I samband med att Sverige blev kristet och fick en starkare kungamakt i mitten av 1000-talet, upphörde vikingatågen och medeltiden inleddes.
Viktiga begrepp
1. Tinget
En församling där de fria männen möttes för att stifta lagar, döma brottslingar och fatta gemensamma beslut.
2. Miklagård
Det fornnordiska namnet på staden Konstantinopel (idag Istanbul). Det var en av världens största städer vid den här tiden och ett viktigt mål för svenska vikingar.
3. Runsten
En stor sten där man ristat in meddelanden med runor (vikingarnas bokstäver). Ofta restes de för att hedra en död släkting eller för att berätta om ett brobygge.
4. Blot
En offerceremoni inom asatron där man gav mat, djur eller föremål till gudarna för att hålla dem nöjda.
5. Birka
En viktig handelsplats på en ö i Mälaren under vikingatiden. Den kallas ofta för Sveriges första stad.
Instuderingsfrågor
- Beskriv hur ett långhus såg ut och vem som bodde där.
- Vilka var trälarna och vilken roll hade de i samhället?
- Förklara varför vikingarnas skepp var så bra både för resor på havet och på floder.
- Vad var skillnaden mellan "österled" och "västerled", och vilka reste oftast vart?
- Hur förändrades religionen i Norden under slutet av vikingatiden?
Källförteckning
- Ambjörnsson, R. (red.) (1994). Vikingatidens ABC. Stockholm: Statens historiska museum.
- Harrison, D. & Svensson, K. (2007). Vikingaliv. Stockholm: Natur & Kultur.
- Nationalencyklopedin (2024). Vikingatiden. [Online] Tillgänglig via NE.se.
Vikingarnas tid: Bönder, skepp och asatron
Vikingatiden är den sista delen av järnåldern i Norden. Den varade i ungefär 250 år, från slutet av 700-talet till mitten av 1000-talet. Människorna i Sverige, Norge och Danmark kallas under denna tid för nordbor eller vikingar. De är kända i hela världen för sina snabba skepp och sina långa resor.
Bönder och livet på gården
Även om vi ofta hör talas om vikingar som krigare, var de flesta människor vanliga bönder. De levde på gårdar där de odlade marken och skötte sina djur. En vikingagård bestod ofta av ett stort långhus där både människor och djur bodde under samma tak. Det var mörkt och rökigt inne i huset eftersom det inte fanns skorstenar, utan bara ett hål i taket där röken från elden kunde komma ut.
På gården hade kvinnan stort ansvar. Hon bar nycklarna till matförråden i sitt bälte. När mannen var ute på resa var det kvinnan som bestämde över gården och folket. Det fanns också människor som inte var fria. De kallades trälar. En träl var en slav som ägdes av bonden och fick göra det tyngsta arbetet.
De långa resorna
Vikingarna var duktiga på att bygga båtar. Deras skepp var platta i botten, vilket gjorde att de kunde segla in på mycket grunt vatten och upp i floder. Detta gjorde det lätt att överraska fiender. Många vikingar gav sig ut på resor för att handla med varor som pälsar och järn. Andra reste för att plundra, alltså stjäla saker från kloster och byar i andra länder.
Vikingar från Sverige reste oftast österut, över Östersjön och in i Ryssland på floderna. De kom ända bort till staden Konstantinopel (nuvarande Istanbul) för att sälja sina varor. Danska och norska vikingar reste oftast västerut mot England och Frankrike.
Tron på asagudarna
Innan kristendomen kom trodde vikingarna på asagudarna. Den högste guden hette Oden. Han var mycket vis men också farlig. Den mest populära guden var Tor. Han hade en hammare som hette Mjölner. När det åskade trodde man att det var Tor som åkte över himlen i sin vagn och slog med hammaren. Vikingatiden tog slut när kristendomen spreds i Norden och kyrkor började byggas.
Viktiga begrepp
1. Vikingatåg
- En resa som vikingarna gjorde för att handla eller plundra i andra länder.
2. Långhus
Den typ av hus man bodde i på vikingatiden. Det var långt och smalt, och ofta bodde djuren i ena änden.
3. Träl
En människa som var slav och ägdes av någon annan. Trälen hade ingen frihet och inget eget hem.
4. Asatro
Vikingarnas religion där man trodde på många olika gudar, till exempel Oden, Tor och Freja.
Instuderingsfrågor
- Vad arbetade de flesta människorna med under vikingatiden?
- Vilken uppgift hade kvinnan på gården när mannen var borta?
- Åt vilket håll reste oftast de svenska vikingarna?
- Vad hette guden med hammaren?
Källförteckning
- Ambjörnsson, R. (red.) (1994). Vikingatidens ABC. Stockholm: Statens historiska museum.
- Nationalencyklopedin (2024). Vikingatiden. [Online] Tillgänglig via NE.se.
- Orrling, K. (1995). Vikingatiden. Stockholm: Signum.