Under 1600-talet genomgick det svenska riket en dramatisk förvandling. Från att ha varit ett ganska fattigt och glest befolkat land i Europas utkant, växte Sverige till att bli en av kontinentens mest fruktade militärmakter. Denna period, som vi kallar stormaktstiden, sträckte sig från Gustav II Adolfs tillträde 1611 till Karl XII:s död 1718. Det var en tid då Sverige kontrollerade nästan hela Östersjön, så att det ibland kallades för ett "svenskt innanhav". Men stormaktsbygget hade ett högt pris. Krigen avlöste varandra och befolkningen hemma i Sverige fick bära en tung börda genom höga skatter och utskrivningar av soldater.

Drottning Kristinas abdikation och Karl X Gustav

När Kristina blev myndig och tog över styret skiljde hon sig från tidens ideal. Hon var högt utbildad, intresserad av filosofi, konst och vetenskap, och hon ville inte gifta sig. Hovet i Stockholm blev en mötesplats för lärda från hela Europa. Efter tio år som regerande drottning fattade hon ett beslut som skakade omvärlden: hon avsade sig kronan, konverterade till katolicismen och flyttade till Rom.

Hennes kusin, Karl X Gustav, tog över kronan 1654. Han var en krigarkung som genast kastade in landet i nya konflikter, främst mot Polen och Danmark. Hans mest kända bedrift var tåget över Bält 1658. Vintern var extremt kall och havet mellan de danska öarna hade frusit till is. Kungen vågade marschen med hela sin armé över isen och dök upp utanför Köpenhamn, vilket tvingade danskarna att ge upp. I freden i Roskilde 1658 nådde Sverige sin största geografiska utbredning någonsin och fick landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän.

Karl XI och ordningen i riket

Efter Karl X Gustavs tidiga död tog hans son Karl XI över när han blivit myndig. Hans regeringstid handlade mindre om erövringar och mer om att stärka landet inifrån. Karl XI genomförde "reduktionen", vilket innebar att staten tog tillbaka mark som adeln tidigare hade fått. Detta gjorde kungen rikare och adeln mindre mäktig, vilket stärkte statskassan.

För att slippa lita på dyra legosoldater skapade Karl XI det s.k. indelningsverket. Detta system innebar att bönderna i byarna gick ihop och försörjde en soldat med ett litet torp, kallat soldattorp. Soldaten kunde då leva som bonde i fredstid men var redo att rycka in om kriget kom. Detta gav Sverige en stående, välorganiserad armé och en lång period av fred som varade i över 20 år, en tid då befolkningen kunde återhämta sig.

Det stora nordiska kriget och stormaktens fall

Freden bröts år 1700 då Sverige anfölls från tre håll samtidigt: av Danmark, Polen och Ryssland. Den unge kungen Karl XII, son till Karl XI, tvingades ut i vad som kallas det stora nordiska kriget. Till en början vann Sverige fantastiska segrar, exempelvis mot ryssarna i slaget vid Narva. Men kriget drog ut på tiden.

Karl XII bestämde sig för att marschera mot Moskva för att besegra Ryssland en gång för alla. Det blev ett ödesdigert beslut. Den ryska vintern och bristen på mat försvagade den svenska armén kraftigt. År 1709 led Sverige ett avgörande nederlag vid Poltava i nuvarande Ukraina. Kungen flydde till Osmanska riket (Turkiet) och stannade där i flera år innan han red hem till Sverige.

När Karl XII sköts till döds vid Fredrikstens fästning i Norge 1718 var stormaktstiden över. Sverige hade förlorat sina baltiska och tyska besittningar, statskassan var tom och folket var krigstrött. Drömmen om ett stort imperium ersattes av en ny tid, frihetstiden, där makten flyttades från kungen till riksdagen.