Renässansen är den epok i Europas historia som markerar slutet på medeltiden och början på den tidigmoderna tiden. Perioden sträcker sig ungefär från 1300-talets slut i Italien till 1600-talet i övriga Europa. Ordet renässans kommer från franskans renaissance, som betyder "pånyttfödelse".

Det man ville väcka till liv var antiken – den grekiska och romerska storhetstiden. Efter århundraden av vad man då uppfattade som medeltida mörker och kulturell stagnation, ville de intellektuella återvända till antikens ideal gällande konst, vetenskap och synen på människan.

Humanismen: En ny människosyn

Under medeltiden hade kyrkan ett enormt inflytande över människors tankevärld. Livet på jorden sågs ofta som en jämmerdal, en kort och oviktig transportsträcka mot livet efter döden. Människan betraktades som syndig och liten inför Gud.

Under renässansen förändrades detta radikalt genom en idéstrymning som kallas humanismen. Humanisterna studerade de antika texterna på originalspråken grekiska och latin. De upptäckte att antikens författare hade en annan syn på människan. Humanismen satte människan i centrum (antropocentrism) istället för Gud (teocentrism). Man menade att människan var Guds främsta skapelse, utrustad med förnuft och en fri vilja. Det blev ett ideal att utforska världen, vara nyfiken och utveckla alla sina talanger. En person som var kunnig inom många områden – konst, vetenskap, idrott och musik – kallades för ett "renässansgeni".

Konsten och verkligheten

Konsten under renässansen genomgick en revolution. Medeltida konst var ofta symbolisk och platt; storleken på personerna i en målning bestämdes av deras helighet, inte av hur långt bort de stod. Renässanskonstnärerna ville istället avbilda verkligheten så exakt som möjligt, inspirerade av antika statyer.

Två avgörande tekniska framsteg gjordes. Det första var centralperspektivet. Genom matematik kunde konstnärerna skapa en illusion av djup på en platt yta, vilket gav målningarna en 3D-känsla. Det andra var studiet av anatomi. Konstnärer som Leonardo da Vinci och Michelangelo smög ibland in på bårhus för att dissekera döda kroppar. De ville förstå hur muskler och skelett fungerade för att kunna måla och skulptera människan korrekt. Resultatet blev en konst som var levande och dramatisk.

Leonardo da Vinci (1452–1519) är kanske den som bäst personifierar tiden. Han var inte bara konstnär (skaparen av Mona Lisa), utan även ingenjör, uppfinnare och vetenskapsman. Han ritade skisser på helikoptrar, stridsvagnar och u-båtar flera hundra år innan de kunde byggas.

Den vetenskapliga revolutionen

Under renässansen började man ifrågasätta gamla "sanningar" som kyrkan och antika auktoriteter hade lärt ut. Man började observera naturen och dra egna slutsatser, vilket lade grunden för den moderna vetenskapliga metoden.

Det största brottet med den gamla världsbilden skedde inom astronomin. Kyrkan lärde ut den geocentriska världsbilden, där jorden låg stilla i universums centrum och allt annat snurrade runt den. Detta stämde väl överens med bibelns syn på människan som skapelsens mittpunkt. Den polske astronomen Nicolaus Copernicus lade på 1500-talet fram en annan teori: den heliocentriska världsbilden. Han menade att solen låg i centrum och att jorden var en planet som snurrade runt solen.

Detta var en farlig tanke. Senare, på 1600-talet, bevisade italienaren Galileo Galilei med hjälp av ett nyuppfunnet teleskop att Copernicus hade rätt. Kyrkan tvingade Galilei att ta tillbaka sina påståenden under hot om tortyr, men den nya världsbilden gick inte att stoppa. Jorden hade blivit en liten planet i en oändlig rymd, vilket skakade om människans självbild.

Boktryckarkonsten: En medieexplosion

Om renässansens idéer hade stannat i Italien hade de kanske dött ut. Men i mitten av 1400-talet gjorde tysken Johan Gutenberg en uppfinning som förändrade allt: boktryckarkonsten.

Innan dess skrevs böcker för hand, oftast av munkar. En bibel kunde ta år att tillverka och var värd en förmögenhet. Med Gutenbergs tryckpress kunde man massproducera böcker snabbt och billigt. Detta ledde till en explosion av information. Kunskap var inte längre förbehållet präster och de allra rikaste. Idéer, nyheter och vetenskapliga upptäckter spreds över Europa med en hastighet som aldrig tidigare skådats. Boktryckarkonsten var en förutsättning för att renässansens tankar skulle få fäste, och den spelade en avgörande roll för den kommande reformationen.

Renässansens mörka sidor

Det är lätt att idealisera renässansen som en tid av enbart ljus och framsteg. Men det var också en tid av brutala krig, politiska intriger och religiös fanatism. Häxprocesserna tog fart under denna period, inte under medeltiden som många tror.

Samtidigt som européerna upptäckte nya kontinenter under de stora upptäcktsresorna (Columbus nådde Amerika 1492), ledde detta till en katastrof för ursprungsbefolkningarna. Renässansens nyfikenhet och handelskraft drev fram kolonialismen, där hela civilisationer i Amerika krossades och slavhandeln över Atlanten inleddes.

Sammanfattning

Renässansen innebar en mental förändring i Europa. Från att ha blickat mot himlen och evigheten, vände människan blicken mot jorden och sig själv. Genom att återupptäcka antiken skapade man något nytt. Konsten, vetenskapen och litteraturen blomstrade, och grunden lades för det moderna västerländska samhället. Individen blev viktigare, och tanken på att människan själv kan forma sitt öde fick fäste.