Frihetstiden varade mellan 1718 och 1772. Det var en tid då Sverige förändrades i grunden. Innan dess hade Sverige varit en stormakt som styrdes av enväldiga kungar, men ständiga krig hade gjort landet fattigt och folket trött. När kungen Karl XII sköts till döds i Norge 1718, såg många chansen till förändring.

Svenskarna ville inte längre att en enda person skulle bestämma allt. Man ville ha "frihet" från det kungliga enväldet. Därför skrevs nya lagar, så kallade grundlagar, som flyttade makten från kungen till riksdagen. Kungen fanns kvar, men han fick mest skriva under papper och vara med på fester. Det var riksdagen som bestämde hur landet skulle styras.

Hattar och Mössor

I riksdagen växte två olika politiska grupper fram. Man kan säga att de var Sveriges första politiska partier. De kallades för "Hattarna" och "Mössorna".

Hattarna bestod ofta av adelsmän och rika köpmän. De drömde om Sveriges gamla storhetstid och ville att Sverige skulle bli mäktigt igen. De satsade mycket på handel och fabriker (manufakturer), och de ville gärna kriga mot Ryssland för att ta tillbaka förlorad mark.

Mössorna var deras motståndare. De tyckte att Hattarna var äventyrliga och slösaktiga. Mössorna ville ha fred och sparsamhet. De tyckte det var bättre att satsa på jordbruket än på dyra krig. Namnet "Mössorna" fick de av Hattarna som hånade dem och sa att de pratade i nattmössan.

Vetenskapens guldålder

Frihetstiden handlade inte bara om politik. Det var också en tid då vetenskap och kultur blomstrade. Man kallar ofta tiden för "upplysningstiden" eftersom man trodde att kunskap och förnuft skulle lysa upp mörkret.

Vetenskapsakademien grundades 1739 för att sprida "nyttig kunskap" till folket. Man ville lära bönderna hur de kunde odla bättre och få större skördar.

Den mest kände svensken från denna tid är Carl von Linné. Han redde ut naturens oordning genom att ge alla växter och djur latinska namn och sortera in dem i klasser. En annan viktig person var Anders Celsius, som skapade den termometer-skala vi använder idag. Eva Ekeblad var en grevinna som blev den första kvinnan i Vetenskapsakademien. Hon lärde svenska folket att man kunde göra mjöl och brännvin av potatis, vilket minskade risken för svält.

Karl XI och ordningen i riket

Efter Karl X Gustavs tidiga död tog hans son Karl XI över när han blivit myndig. Hans regeringstid handlade mindre om erövringar och mer om att stärka landet inifrån. Karl XI genomförde "reduktionen", vilket innebar att staten tog tillbaka mark som adeln tidigare hade fått. Detta gjorde kungen rikare och adeln mindre mäktig, vilket stärkte statskassan.

För att slippa lita på dyra legosoldater skapade Karl XI det s.k. indelningsverket. Detta system innebar att bönderna i byarna gick ihop och försörjde en soldat med ett litet torp, kallat soldattorp. Soldaten kunde då leva som bonde i fredstid men var redo att rycka in om kriget kom. Detta gav Sverige en stående, välorganiserad armé och en lång period av fred som varade i över 20 år, en tid då befolkningen kunde återhämta sig.

Det stora nordiska kriget och stormaktens fall

Freden bröts år 1700 då Sverige anfölls från tre håll samtidigt: av Danmark, Polen och Ryssland. Den unge kungen Karl XII, son till Karl XI, tvingades ut i vad som kallas det stora nordiska kriget. Till en början vann Sverige fantastiska segrar, exempelvis mot ryssarna i slaget vid Narva. Men kriget drog ut på tiden.

Karl XII bestämde sig för att marschera mot Moskva för att besegra Ryssland en gång för alla. Det blev ett ödesdigert beslut. Den ryska vintern och bristen på mat försvagade den svenska armén kraftigt. År 1709 led Sverige ett avgörande nederlag vid Poltava i nuvarande Ukraina. Kungen flydde till Osmanska riket (Turkiet) och stannade där i flera år innan han red hem till Sverige.

När Karl XII sköts till döds vid Fredrikstens fästning i Norge 1718 var stormaktstiden över. Sverige hade förlorat sina baltiska och tyska besittningar, statskassan var tom och folket var krigstrött. Drömmen om ett stort imperium ersattes av en ny tid, frihetstiden, där makten flyttades från kungen till riksdagen.

Tryckfrihet och det svenska språket

Under frihetstiden hände något unikt i världen. År 1766 fick Sverige en tryckfrihetsförordning. Det var en lag som sa att man fick skriva och trycka nästan vad man ville utan att staten censurerade (tog bort) texten i förväg. Man fick också rätt att läsa myndigheternas papper. Detta var väldigt modernt för sin tid.

Samtidigt blev det svenska språket viktigare. Tidigare hade man mest skrivit på latin eller franska i vetenskapliga sammanhang, men nu började man skriva mer på svenska så att fler kunde förstå. Tidningen Then Swänska Argus, skriven av Olof von Dalin, var populär och skrev på ett enkelt och roligt språk.

Frihetstidens slut

Trots framstegen var det inte alltid lugnt. Hattarnas krig mot Ryssland blev ett misslyckande och ledde till att Sverige förlorade ännu mer mark. Dessutom var det mycket korruption, vilket betyder att politiker tog emot mutor från utländska länder för att rösta på ett visst sätt.

Folket började tröttna på riksdagens bråk. När Gustav III blev kung såg han sin chans. År 1772 genomförde han en statskupp. Med hjälp av militären tvingade han riksdagen att ge honom makten tillbaka. Enväldet kom tillbaka, och frihetstiden var över.