Vasatiden är en av de mest betydelsefulla perioderna i Sveriges historia. Den sträcker sig från år 1523 till 1611. Under denna tid gick Sverige från att vara ett splittrat land i en union styrd av Danmark, till att bli en självständig och stark stat med en mäktig kungafamilj. Det var under Vasatiden som grunden lades för det moderna Sverige, både när det gäller hur landet styrs och vilken religion vi har.

Reformationen – Kungen tar kyrkans makt

När Gustav Vasa blev kung var statskassan tom. Landet var skyldigt mycket pengar till Lübeck för hjälpen i kriget. Kungen behövde snabbt få in pengar. Han vände blicken mot den katolska kyrkan, som var mycket rik. Kyrkan ägde massor av mark och silver.

Vid riksdagen i Västerås 1527 drev Gustav Vasa igenom ett beslut som förändrade allt: Reformationen. Det innebar att kungen tog över makten över kyrkan från påven i Rom. Kungen lade beslag på kyrkans gårdar och silverföremål. Samtidigt bytte Sverige religion från katolicism till protestantism, enligt Martin Luthers lära. En viktig förändring var att bibeln översattes till svenska och att prästerna började predika på svenska istället för på latin. Nu kunde folket förstå vad som sades i kyrkan, men samtidigt användes predikstolen av kungen för att tala om för folket hur de skulle tycka och tänka.

Ordning, reda och uppror

Gustav Vasa ville ha full kontroll på riket. Han anställde fogdar som reste runt i landet för att samla in skatt. Fogdarna skrev noggranna listor, jordeböcker, över alla gårdar och vad bönderna ägde. Ingen skulle slippa undan att betala skatt till kungen.

Många bönder var missnöjda. De tyckte att kungen var girig som tog kyrkans silver och att fogdarna var hårda. Det största upproret bröt ut i Småland 1542 och leddes av bonden Nils Dacke. Detta kallas för Dackefejden. Det var ett farligt inbördeskrig och kungens soldater hade svårt att vinna mot bönderna i de småländska skogarna. Till slut lyckades Gustav Vasa slå ner upproret. Nils Dacke dödades och hans kropp delades upp och hängdes upp till allmän beskådan för att varna andra. Efter detta var kungens makt total.

Arvriket införs

För att säkra att ätten Vasa skulle behålla makten ändrade Gustav Vasa lagen år 1544. Tidigare hade man valt kungar vid en sten vid Mora ängar (valrike), men nu blev Sverige ett arvrike. Det betydde att kronan automatiskt skulle gå i arv till kungens äldste son.

Gustav Vasa lät också bygga moderna fästningar, så kallade vasaslott, runt om i landet. Vadstena slott, Kalmar slott och Gripsholms slott är exempel på dessa byggnader som skulle skydda landet mot fiender men också kontrollera det egna folket.

Sönernas maktkamp

När Gustav Vasa dog 1560 tog hans äldste son Erik XIV över. Han var en bildad kung som ville göra Sverige modernare, men han drabbades av psykisk ohälsa och blev alltmer misstänksam mot adeln. Efter att Erik låtit mörda flera adelsmän (Sturemorden) avsattes han av sin bror Johan och sattes i fängelse, där han senare dog – troligen förgiftad av ärtsoppa spetsad med arsenik.

Brodern Johan III blev ny kung. Han tyckte om konst och arkitektur men lade ner mycket pengar på att bygga om slott. Han försökte också närma sig den katolska kyrkan igen, vilket skapade oro. När Johan dog blev hans son Sigismund kung. Sigismund var redan kung i Polen och katolik, vilket inte fungerade i det protestantiska Sverige. Det slutade med att Gustav Vasas yngste son, hertig Karl, avsatte sin brorson Sigismund i ett inbördeskrig.

Hertig Karl blev kung Karl IX. Vasatiden slutade när Karl IX dog 1611 och hans son Gustav II Adolf tog över. Då gick Sverige in i en ny epok: Stormaktstiden.