Sjuårskriget, som utkämpades mellan 1756 och 1763, betraktas av många moderna historiker som det verkliga "första världskriget". Medan tidigare konflikter huvudsakligen hade varit begränsade till den europeiska kontinenten, spreds eldstriderna under sjuårskriget över hela jordklotet. Kriget involverade Europas samtliga stormakter och sträckte sig från de blodiga slagfälten i Tyskland och Böhmen till de täta skogarna i Nordamerika, de tropiska kusterna i Indien och haven däremellan. Konflikten var avgörande för formandet av den moderna världen; den cementerade Storbritanniens position som världens ledande kolonialmakt och lade grunden för Preussens dominans i norra Europa. Samtidigt sådde krigets enorma kostnader fröet till de stora revolutionerna som skulle skaka världen i slutet av 1700-talet.

Kriget om kolonierna: Nordamerika och Indien

I kolonierna handlade kriget om mercantilism och kontroll över resurser. I Nordamerika hade franska bosättare etablerat en kedja av fort från Kanada ner längs Mississippifloden, vilket hindrade de brittiska kolonierna vid östkusten från att expandera västerut. Konflikten, som i Amerika kallas The French and Indian War, inleddes faktiskt redan 1754, två år innan kriget bröt ut i Europa.

Den brittiska strategin leddes av premiärministern William Pitt den äldre. Hans plan var genialisk men kostsam: Storbritannien skulle använda sina enorma finansiella resurser för att betala Preussen för att hålla Frankrike sysselsatt i Europa. Samtidigt skulle den brittiska flottan (Royal Navy) blockera de franska hamnarna och strypa Frankrikes handel, medan brittiska trupper erövrade de franska kolonierna.

Strategin lyckades. 1759 blev "det fantastiska året" för Storbritannien. I Nordamerika intog general James Wolfe den franska huvudstaden i Kanada, Québec, efter ett avgörande slag på Abrahams slätter. Både Wolfe och den franske befälhavaren Montcalm stupade i striden, men segern säkrade brittisk kontroll över Kanada.

I Indien var situationen liknande. Det brittiska Ostindiska kompaniet, under ledning av Robert Clive, besegrade den franskallierade bengaliska härskaren i slaget vid Plassey 1757. Genom en blandning av militär skicklighet och mutor lyckades britterna manövrera ut fransmännen och ta kontroll över Bengalen, vilket lade grunden för det brittiska imperiet i Indien.

Det europeiska fälttåget: Preussens överlevnadskamp

Medan britterna skördade framgångar i kolonierna, utkämpade Preussen en desperat kamp för sin överlevnad på kontinenten. Landet var omringat. Från väster anföll fransmännen, från söder österrikarna och från öster ryssarna. Oddsen var överväldigande; de allierade makterna hade en befolkning på 90 miljoner mot Preussens 5 miljoner.

Den preussiske kungen, Fredrik II (senare känd som Fredrik den store), visade sig dock vara en av historiens främsta militära strateger. Genom att utnyttja sina inre linjer – det vill säga att snabbt flytta sin armé mellan fronterna – lyckades han besegra fienderna en efter en innan de hann förena sina styrkor. Hans segrar vid Rossbach (mot Frankrike) och Leuthen (mot Österrike) 1757 studeras fortfarande vid militärhögskolor världen över för sin taktiska briljans.

Trots dessa segrar maldes den preussiska armén långsamt ner. År 1761 var Fredrik II nära att kapitulera. Hans resurser var slut, och ryska trupper hade intagit Berlin. Men i januari 1762 inträffade det som Fredrik kallade "Miraklet". Den ryska kejsarinnan Elisabet dog och efterträddes av sin systerson, Peter III. Peter var en stor beundrare av Fredrik den store och drog omedelbart Ryssland ur kriget. Detta räddade Preussen från undergång och tvingade övriga fiender till förhandlingsbordet.

Sveriges roll: Det pommerska kriget

Sverige drogs in i sjuårskriget genom sin allians med Frankrike. I Sverige styrde "Hattpartiet", som drömde om att återupprätta Sveriges stormaktsställning. Man såg Preussens utsatta läge som ett gyllene tillfälle att återerövra områden i Pommern som förlorats 1720.

Kriget, som i svensk historia kallas det pommerska kriget (1757–1762), blev dock ett fiasko. Den svenska armén var i uselt skick efter år av besparingar. Det saknades utrustning, ammunition och framför allt en tydlig plan. Soldaterna led enormt av sjukdomar och brist på mat, och stridsmoralen var låg. De militära insatserna inskränkte sig till mindre manövrar i norra Tyskland utan några avgörande resultat.

När Ryssland drog sig ur kriget 1762 tvingades även Sverige sluta fred. Freden slöts i Hamburg utan att några gränser flyttades. För Sverige var kriget en ekonomisk och politisk katastrof som bidrog till att Hattpartiet senare förlorade makten. Det finns dock en bestående kulturell konsekvens: de hemvändande soldaterna hade lärt sig att odla och äta potatis i Tyskland. Detta bidrog starkt till potatisens genombrott som basföda i Sverige under decennierna som följde.

Freden i Paris och världskartan ritas om

Kriget avslutades formellt 1763 genom två fredsavtal: freden i Paris (mellan Storbritannien, Frankrike och Spanien) och freden i Hubertusburg (mellan Preussen och Österrike).

Freden i Paris innebar en total triumf för Storbritannien. Frankrike tvingades avstå hela Kanada och alla områden öster om Mississippifloden till britterna. I Indien erkände Frankrike britternas dominans och fick endast behålla några få handelsstationer. Spanien, som gått med i kriget på Frankrikes sida i slutskedet, tvingades överlämna Florida till Storbritannien.

I Europa återställdes gränserna till hur de var före kriget. Preussen fick behålla Schlesien, vilket bekräftade landets status som en europeisk stormakt jämbördig med Österrike. Detta skapade en maktbalans, en "tysk dualism", mellan Berlin och Wien som skulle prägla tysk historia ända fram till 1866.

Konsekvenser: Vägen mot revolution

Även om Storbritannien stod som segrare, hade kriget ett högt pris. Både Storbritannien och Frankrike hade dragit på sig astronomiska statsskulder. För Frankrike ledde skulderna och förlusten av prestige till en långvarig kris som underminerade monarkin och slutligen bidrog till utbrottet av den franska revolutionen 1789.

För Storbritannien innebar segern ett oväntat problem. För att betala av krigsskulderna och finansiera försvaret av de nya, enorma områdena i Nordamerika, beslutade det brittiska parlamentet att beskatta de amerikanska kolonisterna hårdare. Kolonisterna, som inte längre behövde brittiskt skydd mot fransmännen, protesterade mot dessa skatter under parollen "ingen beskattning utan representation". Paradoxalt nog ledde alltså Storbritanniens största militära triumf direkt till förlusten av de amerikanska kolonierna i det amerikanska frihetskriget bara ett decennium senare.

Sjuårskriget var därmed en vändpunkt. Det avslutade kampen om Nordamerika, etablerade det brittiska imperiet och förändrade maktbalansen i Europa, samtidigt som det skapade förutsättningarna för den moderna tidens demokratiska revolutioner.